Ännu en bild.

 
 

Värnar om vänner.

 
Det här med vänner är rätt speciellt.
En del människor har sina vänner som dem har känt genom nästan hela sina liv.
Andra har vänner som dem ägnar sig åt lite då och då under utspridda perioder.
Och det finns dem som byter vänner som om folk var engångartiklar.
Den sistnämnda vet jag inte om jag egentligen vill hävda att det är vänskap att tala om, men jag kanske inte vet nog mycket om det för att ha en åsikt.
 
Jag växte upp i ett lägenhetskvarter där det kryllade av ungar och jag kommer ihåg det som att alla lekte med varandra. På dagis fick jag min första bästa vän vid 5års ålder, vi höll mer och mindre ihop till och från fram tills vi blev i 15års åldern. Vi blev olika som personer, från att ha varit relativt lika och på ett sätt väldigt formade av varandra så letade vi oss åt olika håll. Det skar sig lite i våra nya tonårspersonligheter antar jag. 
Vi hade tillsammans och lite på egen hand umgåtts med nya människor och genom dessa så träffade jag ännu fler personer som kom och gick som vänner.
En av mina vänner som jag har än idag har jag känt sedan vi var 6 år, det är min vän vid namn SP som jag mer eller mindre ser som ett slags syskon. Ingen kan ta SPs plats, för vi är barndomsvänner och även om det går flertalet år, vi kanske skulle bråka eller glida ifrån varandra så kommer vi alltid ha det bandet i grunden. Vi har delat så mycket genom tiden vi vuxit upp och vi är präglade av samma sorts mentalitet från den sociala omgivning vi befann oss i, därför är vi olikt lika.
Dem flesta vänner jag har idag har jag känt i 5 år, plus/minus 1 eller 2 för några av dem.
Alla har starka personligheter, för andra kanske det inte skulle verka som det om man gick förbi dem en vanlig torsdagskväll på gatan men om man vill hitta inspiration till karaktärer som hade fungerat bra i serier eller filmer så kan man frossa bland mina vänner.
Somliga av dem tvivlar på sig själva, andra drömmer stora drömmar och dem är alla väldigt sköna människor. 
Ibland får jag för mig att vi känner varandra men jag blir påmind gång på gång att man aldrig kan känna någon helt eftersom att folk behåller lite saker för sig själva och även är i ständig förändring.
Det är roligt då dem är så spridda i sina personligheter, man kan ha en vän för varje dag på ett sätt.
 
Jag vet inte om jag kommer få behålla dem alla livet ut, men hur som helst är jag nöjd med att ha fått träffa dem och låtit dem vara en del av mig.
 

Hur hunden fick nog.

 
I tidigare inlägg så har jag skrivit om min bästa vän vid namn Ärdi (Eddy) eller i bloggen är han väl mer känd som Paddan.
Han är rätt rolig av sig, har över 11 år på nacken men är en sådan som inte riktigt förstått att han egentligen borde uppträda mer pensionärs-aktigt. Många människor som har haft hundar omkring sig brukar säga saker som "vår hund är nog en människa egentligen för han/hon förstår verkligen vad man säger!" självklart med lite extra betoning på "förstår".
Paddan är en sådan hund som många hade beskrivit på det sättet, han är inte tränad till att apportera eller är någon slags miniversion av hjälpreda men jag har ändå fått bevittna när han hämtat strumpor åt min moders mor när hon bara på skämt skrockat ur sig "Men Eddy ska du inte hämta mina strumpor?".
Han är något av en flinande småpojke med tindrande ögon blandat med en lill-gammal duv-matande herre iförd i plommonstop. 
Jag har genom åren lyckats lära Paddan några trick, eller så har han mest bara gått med på att låta mig tro att det är jag som har lärt honom dessa saker. Hur som helst så hälsade jag på hos min moders mor och tillhörande Padda för någon dag sedan och fick då för mig att försöka lära ut "skäll" på befallning. 
Det finns tydligen någon slags gräns för hur länge Paddan orkar med att jag sitter hukad framför honom och säger "skäll" för efter ett tag så lade han bara upp tassen på mitt knä, tittade lite tröttsamt på mig och gick sedan därifrån. Detta fann självklart min moders mor löjligt roligt så hon skrattade åt mig där jag satt, lite lätt sårad medan Paddan njöt av hennes uppmuntrande klappar över sitt huvud.
 
 
Start