Flickan med orden.

 
Vissa dagar så är det så lätt att glömma hur bra man har det, då man låter små saker som att bussen var sen eller att kön inne i en butik var lång ta över.
Jag hade nöjet att få mer personligt perspektiv på livet för någon dag sedan då jag i sällskap av andra fikade med en ung tjej från Gaza.
 
Hon berättade för mig att Sverige är ett bra land, där folket är glada och vänliga, att hon nu vågar tro på en framtid. Att hon nu vågar drömma och sätta upp mål, kämpa för att utbilda sig och sträva efter lycka.
Vi satt ute i solen under två björkar när vi fikade hon såg sig omkring och berättade för oss att när hon var barn var det  så hon föreställde sig att himmlen skulle se ut. Men friska gröna träd, klart rinnande vatten och frodiga blommor omgivna av grönskande gräsmattor.
Hon fantiserade ofta om detta då hon inte sett så mycket av det under sin uppväxt.
Det slog mig så hårt, att jag som tillbringar varje dag på denna plats och visserligen uppskattar den av hela mitt hjärta kanske ändå behövde påminnas om hur vackert detta land kan vara. Det blev så mycket mer verkligt när det var hon som sa det.
 
Hon träffade mig gång på gång i hela själen med nästan allt hon sa, att det är svårt att lära sig svenska för att hon inte skaffat några vänner, att hon därför skulle önska att det flyttade hit fler araber så att hon skulle ha någon att vara med, att hon är orolig för sin släkt som är kvar i Gaza, att nyheterna i Sverige inte skildrar den hårda verkligheten som faktiskt råder där hon kommer ifrån, att vi inhandlar produkter som finansierar krig eftersom att vi inte ens själva är medvetna om att så är fallet.
Jag frågade henne om hon tycker om att läsa och skriva, hon såg nästan generad ut och berättade att hon vunnit en nationell tävling med en novell om en flicka som rest runt världen.
Vi bjöd på vaniljbullar, hon skrattade och kommenterade på att svenskar fikar väldigt mycket fast vi är inte speciellt feta eftersom att vi går ut och går eller motionerar för att hålla oss friska.
Sådant kan man inte göra i Gaza.
Till sist så berättade hon att hennes familj just nu var i färd med att fasta, fast i år hade hon valt att inte delta, hon bär även ingen slöja.
Och det är okej, hennes familj är okej med båda hennes val.
Hon lät oss veta att i Gaza så råder det konflikter om just det där med slöja, att vissa är mer konservativa och anser att kvinnorna ska ha slöja medan andra är för valfriheten att bära eller icke bära slöja.
 
Denna flicka lämnade mig med stor inspiration, jag kommer tänka på det hon berättat genom hela mitt liv.
Tack för perspektiven.
 
Allmänt / Life in general, Superhjältestunder / Superheromoments | Filosofi, Hjärta, Överlevnad i små doser | | Kommentera |

Suit up.

 
Om dagarna så går jag som bekant omkring i arbetskläder, har arbetshandskar på mig, även alltid en relativt smutsig keps och dem senaste dagarna en påtaglig skogsbrandsliknande doft då jag har fått i uppgift att vara eldansvarig för en del av vår levande utställning. Då jag i regel mest har att göra med ca 5 andra personer om dagarna förutom våra besökare så träffar jag inte dem övriga anställda som jobbar i huvudbyggnaden annat än någon gång i veckan.
Det märktes då när jag dök upp på jubileumsmiddagen här om kvällen och flertalat människor som jag redan träffat kom fram och frågade mig vad jag heter.
Tydligen så blir det en markant skillnad på mig när jag fått byta ut arbetskläderna till kavaj, fixat hår och Dr.Martens.
Jag ser det som en ganska bra sak i sådana sammanhang som innebär sådant som "tag endast en" eller "max två per kund", detta betyder nämligen att det enda jag behöver göra för att åtminstone få dubbelt upp av saker är att byta kläder och ta av kepsen.
Kanske en liten förmänskligad superkraft.
 
Summa superhjältepoäng: 300
 

Kärlekens kära känsla.

 
Har du någonsin känt dig kär?
Inte i en person då, nej inte ens i en levande organism.
Inte ens i något som någonsin varit eller kommer vara levande.
 
Vare sig du har eller inte har det så fick jag själv uppleva detta för några dagar sedan.
Efter bara några minuter så visste jag hur det skulle kännas två timmar in i framtiden.
Nedsjunken och på helspänn skådade jag skönhet så som jag aldrig skådat den tidigare.
Varje ljud som klingade helt rätt etsade sig fast inne i mitt hjärta.
Varje rörelse som löpte framför mina ögon har stannat kvar inom mig.
Det var dock inte helt perfekt, kanske var det det imperfekta som gjorde det perfekt.
Men jag ser det som en gåva, den tiden jag tillbringade där och då.
 
Jag har alltså sett The Amazing Spiderman 2 och är något av förälskad i denna film.
Du borde också se den.
 
Start