You.

My biggest problem has always been you. You, the unknown person that shows up in different peoples faces
around the world, I can not simply always have my guard up and be prepared but that is exactly what it feels
like I have to do in order to survive. Why is it like this? Is this really how it should be? Why do I have to fight,
twist and turn my existance in order to handle yours? Should it not be the other way around or not like it at
all? You are the unpleasant person on the public transport who does not even hide the way you are looking at
me. You are the one making me uncomfortable with your presence whilst we pass eachother on the sidewalk
and who follows my every move with disgust and disagreement in your eyes. You are the threatening voice
filled with sharp and hurtful words that echoes in my head later that day when I am about to go to sleep. And
every other day as well to be honest. You are the one that makes me question everything that I am, know,
want and feel. You make me doubt myself and hopelessly grasp for salvation and comfort in things that I
have worked so hard to distance myself from. You do not know anything about me and yet you treat me like
I am some horrendously strong force that you have to suffocate in order to keep on living. This makes me
sound like something powerful and I can not do anything but wishing for that to be true. But we both know
it is not and thats the problem, that we both know this. If only it could have been my secret and nothing you
knew about and could use against me. The fact that I feel weak because of you. I want to ask everyone else
that is not you for a favor, to see this war that is going on between you and I. I want to ask everyone else to
notice the way you look at me, to hear when your words are about me, to see you when you see me. I want
to ask everyone else this favor. Because there can not only be people like you. I refuse to believe that there
can only be people like you.
 
___________________________
 
This is the somewhat translated text I posted a few days ago by the name of "Du."
I would like to ask you to answer a question after reading this. Only if you're up for it ofcourse!
What is this text about? 
Who is "you" in this context?
 
Thank you for reading and if you do comment I want you to know that every word is welcome.
There is no right or wrong!
Allmänt / Life in general, En sådan som du / Someone like you | Babbel, Filosofi | | 2 kommentarer |

Du.

 
Mitt största problem har alltid varit du. Du okända människa som dyker upp i form av olika ansikten runt om i 
världen, jag kan helt enkelt inte alltid vara på min vakt men det känns som att det är precis det som krävs av
mig för att lyckas överleva. Varför är det så det är? Är det verkligen så det ska vara? Varför måste jag kämpa
så, vrida och vända på min existens för att kunna hantera din? Borde det inte vara tvärtom eller inte vara alls
vara så för någon av oss? Du är den obehaglig människan på kollektivtrafiken som inte viker undan med din
blick. Det otäcka som stirrar med förakt och avsmak på mig när vi passerar varandra längs trottoaren. Du är
den hotfulla rösten jag hör väsa vassa ord runt mig och som jag kan höra ekandet av när jag ska sova senare
den dagen och alla andra dagar med för den delen. Du är den som får mig att ifrågasätta allt som jag är, kan,
vill och känner. Du får mig att tvivla, tröstlöst famla efter räddning och stöd i sådant som bara förstör allt jag
kämpat så hårt för att distansera mig från. Du kan ingenting om mig och ändå så behandlar du mig som att
jag är en slags oförlåtlig kraft du måste kväva till varje pris för att inte förgöras av. Det får mig att låta som 
något mäktigt och jag kan inget annat än önska att det var fallet. Men vi vet båda två att jag inte är så stark
som jag behöver vara. Vi vet det båda två, det är det som är problemet. Om det ändå skulle ha varit min
hemlighet och ingenting du kan tyda och använda mot mig. Men jag vill be alla andra, alla som inte är du,
att snälla se vår strid. Att se dina blickar, att höra dina ord, att se dig när du ser mig. Våga se när det sker.
För det kan inte bara finnas sådana som du. Jag vägrar tro att det bara kan finnas sådana som du.
 
_______________________________________________________________________
 
Om du läste denna text så vill jag tacka för det och sedan be dig om en tjänst:
Du som läst denna text får hemskt gärna dela med dig av tankar kring vad som är skrivet.
Vad handlar texten om enligt dig?
Vem är "du" och vem är "jag" i denna text?
Alla kommentarer är önskvärda!
Allmänt / Life in general, En sådan som du / Someone like you | Babbel, Filosofi | | 4 kommentarer |

Regnet.

 
Det blev så att jag såg en film för några ett tag sedan. Jag tror det är en av de första spelfilmerna jag ser i år och det är egentligen inte alls speciellt viktigt att berätta vad det är för film eller så. Det var Year One.
Hur som helst så vill en del av folket i denna film att det ska regna för att de ska få en bördig skörd.
För ett kort ögonblick regnar och alla jublar av glädje. Det var det här jag ville komma fram till från början.
Att regnet som så många i det moderna samhället suckar och grämer sig för en gång betydde så mycket för alla människor. Missförstå mig inte, regnet betyder fortfarande enormt mycket. Men med vår utveckling så finns det fler perspektiv att anta när man värderar regnet än vad det gjorde full.
Regnet är inte längre en uppmärksammad trygget som det var en gång i tiden.
Du har ett val att sucka, av lättnad, av missnöje och av glädje.
 
 
_______________________English_______________________
So for my englishspeaking friends or rather non swedishspeaking friends I would like to give it a go and publish my blog in both languages. I do apologize if the grammar is faulty or my spelling makes you want to cry. Im just going to give it my best and hopefully you will like it. I want to point out that I will probably not translate every post to its fullest and I will not translate them directly, mostly it will be a summary or something like that. 
 

I watched a movie a while ago. It may have been the first live action movie I have watched this year and it is really not important for me to explain that or what movie it was. It was Year One. Moving on, some of the people in the movie wanted it to rain so that their crops would grow and by that ensure their foodsupply. For a brief moment the rain falls from the sky and everyone is overjoyed. This is what I wanted to point out.  In our modern society alot of people sigh as soon as the rain starts to fall. The thing that made most of mankind relieved is something alot of us moan about today. Do not get me wrong, I know that rain means alot for us around the world. All I am saying is that alot of us are living lives where we have the privilige to sigh out of dissatisfaction. The rain has more than one part to play because of our modern development,
You have a choice to sigh out of relief, out of displeasure or out of joy.
 
Start