Ett pussel behöver alla bitar.

 
Du bor i en värld där man måste informera folk om att det är fel att våldta.
Låt det sjunka in.

Gick det bra? Inte? Tyvärr så är det här verklighet även om du inte vill kännas vid det. 
Du lever i en värld där två människor med likadana könsorgan kan bli avrättade för att dem emotionellt och/eller sexuellt uttrycker ömhet för varandra.
Du lever i en värld där man faktiskt måste kämpa för att få folk att förstå att människor har lika mycket värde även om vissa har mer mättad nyans av färg på sin hud.
Det har skrivits förr av mig men jag tänker på det jämt så jag tänker skriva om det igen. Världen som vi lever i och revolutionen som på vissa håll äger rum uppmärksammat och på andra i tystnad. Världen som är så splittrad och banal. Personligen så är jag varje dag och vandrar i tankegångar kring hur världen kan förändras och vad jag kan göra för att påverka den. Jag är så obeskrivligt medveten om hur skyddad jag är och hur rent sagt oerfaren kring att vara maktlös jag är av att bo i Sverige, jag bor faktiskt i ett land där jag endast får lära mig om krig. Jag vet inte alls hur det är att vara rädd varje dag för att någon familjemedlem inte ska komma hem från jobbet för att hens arbetsplats eller skola har blivit bombad. Visst allt är en möjlighet men detta är inte min verklighet. Det är inte min verkligen. Men det är någons verklighet.
Om du för en sekund känner dig nedslagen av allt det här, som att det är för mycket att ta in, som att du inte kan se ett slut på allt elände som pågår, som att du inte kan påverka det eller som att det är någon annans ansvar att göra något åt allt detta så tänk om. Du lever ett så pass lugnt liv att du kan sätta dig ned och läsa den här bloggen. Det betyder att du redan kunnat prioritera att äta, sova, dricka vatten, duscha, ägna dig åt något intresse innan du ens hittade hit. För att ens hitta hit så har du tillgång till en surfenhet med mer avancerad teknologi än vad många länder har inom sin sjukvård. Detta skriver inte jag för att du ska må dåligt över det liv du har. Jag skriver inte heller detta för att du ska överväldigas av någon slags tacksamhetsvåg, om du nu finner dig lite extra glad över tillvaron så är inte det något dåligt men det är inte mitt mål med denna text. Jag vill bara ge dig perspektiv på eventuella tvivel kring om du har makt eller ej. För du har makt. Du har makt att förändra världen genom att bara vara insatt i vad som händer i den, sprid positiva budskap, vänd något destruktivt till konstuktivt, bidra till jämnställdhet, stå upp för dem som inte orkar stå upp för sig själva, spara en femkrona i veckan till välgörande ändamål och donera allt i slutet av året - 260kr. Om alla i Sverige gjorde detta så skulle vi tillsammans kunna ge ca 26 miljoner kr till att hjälpa andra. Vissa orättvisor kanske inte rör dig men det betyder inte att dem inte har med dig att göra. Du behöver tex inte vara personligt utsatt för ett förtryck för att kunna stå upp för att motverka det. Dela med dig av information med kunskap som andra borde höra. Var en superhjälte i vardagen. Var inte rädd för att göra din röst hörd. Om du känner att du inte utgör någon skillnad så kan det nog vara för att du inte tagit dig an att faktiskt göra skillnad. Du är en bit i pusslet som vi alla lägger. Lycka till.

 
Allmänt / Life in general | förändring, mänskliga rättigheter, revolution | | 6 kommentarer |

Toner av guld.


 
Allmänt / Life in general, Bilder / Pictures | Bilder | | 8 kommentarer |

Att växa utan att få vatten.

 
Vad är att vara sann? "Att vara sin egen människa", det har man ju hört några gånger till och från. Men vad betyder det egentligen? Vad innebär det att vara den man är? Det är frågor som kan få så makalöst skilda svar, allt beror liksom på vilken nivå av filosofi just den som läser ligger på. En del kommer läsa det här och direkt veta vad som gäller, andra kanske kommer rycka på axlarna och vara tillfreds med att inte veta just nu och några kommer möjligtvis att utforska dessa begrepp inom sig. 
Jag har gått genom mitt liv och alltid fått höra just det där att man ska vara sig själv, om man får skit för det så ska man bara strunta i alla andra och fortsätta göra sin egen grej. Men alltså det känns som att jag fick börja höra allt det här innan jag ens hunnit bli en person. På något sätt så skulle jag göra min egen grej innan jag ens hade hittat vad min egen grej var. Visst, jag förstår att dessa ord är välmenande i den form att man kanske vill lyfta fram att människor, speciellt barn ska känna att dem är fria att gilla vad dem gillar och hålla på med de aktiviteter dem finner roande. Det är givetvis inget annat är en solklar självklarhet. För mig så blev det en bakvänd formel, jag kände mig pressad att hitta vad jag ville göra och det hjälpte inte då alla andra ungar i klassen verkade så säkra på att dem skulle bli brandmän, lokförare och veterinärer. För att hinna bli någon alls så måste andra parter satt en prägel på dig, någon erfarenhet borde ha varit med i ditt liv men när man är tre år och inte ens bär omkring på sina minnen från dagen innan så är det ganska tomt på sådana saker. Min barndomsångest är inget de andra barnen i fråga ska ta ansvar för. Men vuxna som har makt, konsekvenstänk och den givna rollen som ledare i social interaktion då barn är inblandat kanske skulle ha tonat ned lite på "Jaha vad ska du bli när du blir stor då?". Att vara den man är, att vara sann och att vara sin egen människa är stundvis sådant som jag kan tänka på och känna mig mållös inför. Somliga dagar har jag mer konkreta åsikter kring vad dessa begrepp innebär. Det enda jag kan säga är att i dagsläget så får jag inte kaotiska känslor som manar på mig att finna ett svar på dessa frågor. 
Det får helt enkelt ta sin tid att upptäcka sånt här.
 
 
Start