90-talet, då och nu.

Ja, jag är då född en knapp bit in på 90-talet. Då man hade jeans, collegetröjor, gympadojjor vid namnet "sneakers", lite halvskabbiga frisyrer som gärna var inkapslade i för mycket produkter, Pokémon upp till öronen och man hade alldeles för lätt att sjunga med i låtar man inte riktigt kunde texten i. Det var en tid då man drack coca-cola, hängde vid skateboardramper och bar omkring sin freestyle med tillhörande och noga utvalda cd:skivor i alla möjliga mer eller mindre kreativa och statusreglerande fodral eller väskor. 
 
Nu kanske du tror att jag räknar upp allt det här för att på något slags halvpatetiskt sätt bevisa att kommer ihåg delar av min barndom eller så. Det är inte fallet, jag satt nämligen bara och funderade på det tysta mini-"kriget" som äger rum runt omkring på internet. Om du nu inte kan koppla vad det är jag syftar på så ger jag dig nu en snabb genomgång: Här och där i olika delar av nätet så dyker det ofta upp sådant som ska fastställa ifall du är ett så kallat "True 90s kid" eller ifall du hade en "bra" barndom. Kraven för att någon eller båda av dessa ska gälla är att man ska ha brukat vissa produkter eller lekt med vissa leksaker som är "typiska" för 90-talet.
Ofta händer det att jag ser andra hacka på dem som är födda i det näpna slutet av 90-talet eller i början av 2000-talet. Men är inte det makalöst konstigt egentligen, som att en individ själv har bestämt att den ska födas just där och då.
Det är något särskilt charmerande och samtidigt barnsligt löjligt med hur människor ständigt är i behov av att känna en gemenskap och genom den ofta finna en utomstående part att utsätta för poängterat utanförskap.
Speciellt töntigt blir det då det handlar om sådana obetydliga saker som om du lekte med en slinky eller inte.
 
Allmänt / Life in general | Babbel | | Kommentera |

Ge inte upp.

 
Alltså idag gjorde jag något otroligt konstruktivt, jag tänkte att det kanske även skulle bringa dig lite hopp om den jag är och i vilken riktning mitt liv är på väg.
Jag samlade alla tvivel och prestationsångest i en säck och slänge iväg dem så att dem aldrig ska hindra mig igen, inte för något som detta, inte för mina drömmar. Sedan var det bara att ta tag i projektet, som det hör till när du jobbar hårt för att uppnå dina mål var även jag tvungen att ta ett stag tillbaka då och då, vända och vrida på alla möjligheter för att det skulle kännas helt rätt. 
Ett tag där var jag nära på att ge upp, det fanns inget som kunde hålla tillbaka taket från att falla in så att säga.
Men efter lite tid, själsligt rannsakande och ofantligt  många ivägskenande förhoppningar så sitter jag nu här i min koja byggd av stolar, kuddar och filtar.
 

Koltroll.

 
När man fotar en svart hund mot en snöfylld bakgrund så undrar man för ett snabbt ögonblick ifall man redigerat sina bilder svartvita mitt i natten och varit alldeles för trött för att komma ihåg detta.
Nu är mest troligt inte det fallet men vad vet jag. 
Tydligen så pratar jag och drömmer betydligt mer nu än tidigare, vilket gör att jag nu  är mer rädd för min fantasi än någonsin tidigre. Mitt dröm-jag har dessutom svårt att skilja på arter av djur, detta resulterar givetvis i att jag söker skydd från "isbjörnar" som sedan visar sig vara sälkutar.
 
Hur som helst har jag hälsat på hunden, vintern har likaså hälsat på mig och många andra. Jag är mer redo för den än vad jag varit tidigare år, nu äger jag nämligen en helt ny vinterjacka. Den är fin. Fast jag köpte den möjligtvis i en storlek för stor, jag vet inte. Saken är även den att jag velade mellan två storlekar ungefär 26 gånger innan jag bestämde mig.
Du vet, hela den där ta på och av sig, blygsamt flexa framför en spegel som råkar stå mitt i butiken, sätta händerna i fickorna och se på sig själv snett över ena axeln. Jag gjorde liksom allt det där. Tvivel borde inte vara ett alternativ när man genomgått en sådan ritual.
Så vad gjorde jag idag? Jo jag gick tillbaka till butiken och prövade den andra storleken igen.
Tivlet har stillats, jag tror att jag tog rätt.
 
 
 
Allmänt / Life in general, Bilder / Pictures, En sådan som jag / Someone like me | Babbel, Bilder, Ärdi | | En kommentar |
Start