Berättar om begäret för behagandet.

 
Ibland så händer det att jag inte har någon direkt idé om vad jag ska skriva för slags inlägg och somliga dagar så är det nästan som att bloggen skriver sig själv. Jag blir på något sätt mest verktyget i hela denna process och står där på sidan av och begrunnar skedet när vissa texter dyker upp. Men de gånger då jag inte har någon direkt idé så blir det så att jag börjar tänka kring vad du som läser faktiskt "är ute efter" när du kollar in här.
Liksom, vad använder du det här stället till?
Är det för att kolla bilder, fundera, fördriva tid, bli underhålld, snoka runt lite, läsa utav medlidande, ha något att sitta och skratta åt av ren ondska eller kanske klickar du bara in här och läser inte alls? Alla, några eller inga av dessa alternativ kanske passade in dina motiv.
Det vet ju inte jag, jag är bara den simpla vaktmästaren på det här stället.
I grund och botten så blir det lite så att jag försöker behaga både dig och mig, i alla fall i de flesta av mina inlägg.
(Jag tror i alla fall att jag kommer i någon slags närhet av att behaga dig.)
 
Det finns dagar då jag känner mig lite skyldig till att skriva något här, dels för din skull men även för min egen.
Jag vill skriva, jag vill bli bättre på det, jag vill inte "svika" dig som valt att (åter) besöka mig och i ärlighetens namn så skulle jag säkerligen kunna rada upp flertalet mer eller mindre osjälviska samt själviska anledningar till varför jag vill hålla igång varenda del i denna maskin. 
Som både du och jag vet så kan det bitvis vara så att det inte dyker upp ett inlägg på ett tag och ibland så dyker det upp inlägg med bara någon dag eller ingen emellan sig.
Men är det charmen med det här eller bara ett slags otåligt irritationsmoment? Att ingenting är självklart, att det inte kan bli uppspikat eller förklarat, att jag varken har kontroll eller kaos att förlita mig på, att det blir en drivkraft på samma sätt som det blir ett motstånd.
Kanske är det båda parter som både drar och trycker.
 
Alltså, jag är ledsen om det här verkar som ren smörja för dig. 
Jag ska skärpa mig en aning, förhopppningsvis.
 
Allmänt / Life in general, En sådan som jag / Someone like me, Om bloggar / About blogs | Att blogga, Babbel, Filosofi, Överlevnad i små doser | | 2 kommentarer |

Euforiska europeer.

 
Igår så kollade jag på Eurovision song contest, jag brukar inte kolla på denna tävling annars men igår så hände det i vilket fall som helst.
Som många vet så vann Österrike, deras tävlande var en kvinna med en relativt bra låt och flashiga färger samt mönster i bakgrunden. Låten handlade om begreppet att en fenixfågel reser sig ur askan.
I texten så använder man "I" som i "jag" men jag tror inte det är menat som att låten ska vara riktad från just artisten utan att vem som helst kan tillämpa den som sin egen.
Om du nu fattade vad jag menade med det där, jag hoppas det.
Hur som helst så möttes vinnaren av både hurrarop och motstånd kring sin vinst.
Många hävdade att hon inte vann av rätt anledning eller att hon aldrig skulle ha vunnit om det inte vore för att hon var just hon.
Det som gjort att många blivit emot hennes vinst är att hon tidigare varit en man och nu är kvinna, fast hon har kvar sitt skägg.
Jag tänker flika in lite om Ryssland här.
Rysslands bidrag framfördes av två blonda tvillingar vars refräng gick något som "Send love from above", när det senare kom till röstningen så fick dem flertalet buarop när höga poäng utdelades.
Dem flesta har inte missat hur själva nationen Ryssland bryter fram i världen idag, dem försöker i stort sätt hjärntvätta sin befolkning och diskriminerar människor, tex homosexuella. Rysslands ledare försöker få invånarna att tänka att resten av världen är emot det ryska folket och "deras" ideal.
I sin mening så var det bra att större delar av resterande Europa visade sin avsmak mot Ryssland och verkligen markerar att det nationen Ryssland håller på med inte är okej, men det är ju knappast så att det är dessa två blonda tvillingar som avlat fram själva ondskan som befäst sig i deras hemland. Vem vem, dem som skrivit deras låt som dem framförde kanske ville visa att alla från Ryssland inte tänker likadant, eller så var det ett sätt att lura övriga länder att så är fallet. På ett sätt så kan säkert många känna att politik och sådana evenemang inte hör ihop, fast Eurovision song contest är i sin grund faktiskt ett slags fredsavtal mellan länder. 
För att gå tillbaka till Österrike och hur vida hon förtjänade att vinna eller inte så är det fullkomligt onödigt för folk att bli så upprörda över varför hon vann.
"Det är en musiktävling och hennes låt var inte bäst, därför borde hon inte ha vunnit!"
Jaha? Alla tycker olika, hennes låt var inte något slags skamfullt skämt till skillnad från vad många länder framför i denna tävling, det är inte direkt min typ av musiksmak men i grund och botten så var den helt okej.
Sedan om hon nu vann för andra anledningar än enbart hennes låt, vad spelar det för roll?
Hon tillägnade sin seger åt alla människor som kämpar för fred och friheten att vara sig själva.
Även länder som genom tiderna varit väldigt konservativa som tex Italien gav Österrike höga poäng, det säger ändå något om världens utveckling.
Vi är på väg åt rätt håll, ett tillstånd i tiden som med hårt käpande människor kan bli en kontinuerlig verklighet.
En värld där man inte tillåter kränkning, en värld där individer kan känna sig trygga och en värld där alla kan dela ut och få förståelse och acceptans. 
Dessutom så måste jag säga att skägg på kvinnor inte var så dumt, jag menar om du nu kan bära upp det så varför inte?
 
Allmänt / Life in general, En sådan som jag / Someone like me | Babbel, Filosofi, eurovision, feminism | | Kommentera |

Dem som är lata och dem som är aktiva.

 
Det finns en viss paradox inom områden som innefattar hurvida man ska vara och hur man är.
Man skulle väl i dem flesta fall beskriva en lat människa som någon som inte gör någonting och en aktiv eller numera "normal" människa som någon gör saker. Sådana som uträttar det som ska bli uträttat och som då kan klappa sig själv på axeln och ta ett foto till sin instagram på sina fötter korsade över sitt tvrumsbord med förslagsvis bildbeskrivningen "Nu har man varit duktig och gjort *infoga valfritt nyttogöra* klart så nu tar jag mig en förtjänt vila!".
I många fall så känns det som att aktiva kan se och klanka ned på dem som är lata, fast det kanske dem inte borde göra.
En faktor som skiljer dem lata mot dem aktiva är att de lata måste finna sig i de aktivas samhälle och givetvis vill dem inte eller tänker inte sluta vara lata så dem kommer helt enkelt på nya sätt och uppfinningar för att förenkla saker och ting.
Men blir det kanske så att när de lata "gör något konstruktivt" så slutar dem räknas som lata en gång för alla?
Då har ju faktiskt den lata bidragit till det aktiva samhället.
Det vet inte jag, kanske så finns det inte heller en bestämd formel för detta men vi utgår ifrån att det inte förändras.
Mest troligt så är det inte bättre eller sämre att höra till den lata eller den aktiva kategorin och vad du själv placerar dig i kanske inte stämmer och spelar mest troligt ingen roll egentligen.
Om vi tittar på hur världen ser ut och allt som vi (egentligen våra förfäder) har uträttat så är det pga att det både finns aktiva och lata människor.
Produktivitet sker nämligen genom båda parter.
 
Allmänt / Life in general, En sådan som jag / Someone like me | Babbel, Filosofi | | Kommentera |
Start