Regelbundet babbel.

 
Är utanför min trygghetszon, eller i allafall min vardagszon.
I skrivandets stund så befinner jag mig ute bland människor på ett fik, framför mig har jag en Macintosh och jag lyssnar på dramatiska låtar från Halo 4.
Krävs att inflika att den tidigare nämnda Macintosh'en inte är min.
Det skulle krävas ganska mycket innan jag skulle ha sådana kapital att lägga ut på en dator.
Nu låter det som att jag halvt om halvt bekänner att jag stulit datorn ifrån någon stackars människa men så är inte fallet.
Lånar den bara då jag inte har med mig min egna.
Lovar.
 
Har senare tid haft svårt att producera texter så nu testar jag något nytt, dessutom får jag komma ut och "träffa" folk.
Sådant behövs väl med jämna mellanrum har jag hört.
Verkar bara vara någon slags konspiration av obestämbar organisation om du frågar mig.
Men förhoppningsvis ger variationen av omvärlden något i form av ord som jag inte har lust att begå en smärre självskade-ritual efter att ha läst.
Fast hitintills har detta resulterat i att jag stirrat på folk som det är olämpligt att stirra på, skapat en spellista på ett spotifykonto som inte ens är mitt och funderat på hur många personer som har alldeles för matchande kläder.
Önskar mig själv lycka till, verkar som att jag behöver det.
 
Jo! Den 1 Februari fyller den här bloggen ett år.
Är ganska nöjd med att jag inte gett upp på den än.
 
Allmänt / Life in general, En sådan som jag / Someone like me | Att blogga, Babbel, Överlevnad i små doser | | En kommentar |

Ski, ski.

 
Nu är det så att folk i min närhet mest troligt kommer ringa hälsocentralen för att reservera en sjukhussäng.
Jag har nämligen kommit över ett par skidor.
Skämt å sido, det kan faktiskt vara så att mina lata dagar kommer få ta en paus för nu har jag ju mer eller mindre tagit på mig att jag ska ut och åka skidor.
Fast universum verkar inte riktigt hålla med då temperaturen ute har legat kring 33 minusgrader de senaste veckorna.
Och helt ärligt, man åker inte skidor i 33 minusgrader.
Men nu vet vi i alla fall på vilken sida universum står i den här frågan hur vida jag ska ha en aktiv livsstil.
Så den dagen du skymtar mig I Guinness World Recors som fetaste människan någonsin så kom ihåg att det inte var mitt beslut, det var universums.
Jag är lika oskyldig som alltid, ett offer för kosmos oresonliga system.
 
Allmänt / Life in general, En sådan som jag / Someone like me | Babbel, Filosofi, Överlevnad i små doser | | Kommentera |

Hon.

Varnar för alldeles för mycket ovanlig ovanlighet i detta inlägg.
 
Hon undviker ögonkontakt.
Det är svårt för henne att sätta ord på sina känslor.
Hennes händer skakar lite och hon fingrar menlöst på bordskanten.
Håret har fallit ned och testar har lagt sig vid hennes ögon.
Jag säger inget till svars men det behövs heller inte.
Hon har sagt allt som krävs att sägas.
Det var knappt att hennes röst bar orden.
Men hon sa det, hon berättade allt som hon burit inom sig.
Allt som hon låtit riva hennes insida blodig av smärta.
Det var tufft för henne och hon torkar bort sina tårar.
 
Men nu ser hon på mig.
Hon ser på mig med styrka och med mod.
Flickan som för ett ögonblick sedan var bräcklig är nu nästan hel.
 
Det här är inte vad jag brukar lägga upp men efter att ha suttit med en person och pratat i flertalet timmar så ville jag göra något för att komma ihåg den stunden.
Så jag tillägnar detta inlägg henne, flickan från ikväll.
Bloggen återgår till att vara vad bloggen brukar vara från och med nu.
 
Allmänt / Life in general | Babbel, Hjärta, Överlevnad i små doser | | Kommentera |
Start