Ingenting om allt eller allt om ingenting.

 
Tidigare så satt jag och försökte skriva ett inlägg om feminism, problemprioritering, världens orättvisor och allt annat som har med likvärdiga dagstragedier att göra. Men helt ärligt så var det så mycket jag ville ha sagt att orden liksom fastnade inom mig, precis som att varje bokstav hade haft sylvassa hullingar och panikartat slitit tag i mig från insidan. Orden vill med andra ord inte komma ut i världen ännu och eftersom att jag mer eller mindre bara är servitör på denna restaurang så får middagen vänta tills kocken slutat leka kurragömma i frysrummet. 
Nu för tiden ägnar jag mig mycket åt jazz, att lyssna på då. Jag har även lärt mig grunderna i att sticka mössor och sockar. Eller det är väl tänkt att jag borde ha lärt mig det vid det här laget men jag tror att sticknålar och garn har något otalt med mina händer och dess visioner. Samarbetet mellan de parterna påminner rysligt mycket om när jag skulle lära mig att cykla utan stödhjul. Jag kan ju förgylla den historien med att jag släppte taget om styret och skrapade upp i stort sett hela kroppen mot asfalten. Jag cyklade inte igen på ett ganska långt tag. Så om jag har tur sitter jag med en mössa eller på sin höjd ett halvt par sockar klart om några år. 
 
Allmänt / Life in general, En sådan som jag / Someone like me | Babbel | |
Start