Bleknande bonsai.


Min mor och jag satt idag vid köksbordet och pratade om diverse ämnen.
Efter ett tag så beklagade jag mig över att jag inte har något bonsaiträd.

Mor - Men skärp dig, du kan få ett i plast så kan du hålla tyst sen.
Jag - Fast då kan jag ju inte gå med i svenska bonsaisällskapet.
Mor - Men guuuud unge. (Med en pubertal tonårstjejs röst)
Jag - Ja, men vafan! Det känns som om att det inte är riktigt riktigt annars.
Mor - Kan du inte skaffa dig en lite billigare hobby då? Typ Pelargon-sekten. (Väldigt nöjd över sin fyndighet)
Jag - Håna inte mina livsbeslut!
Mor - Eller kanske Ormbunks-föreningen!? (Skrattar självbelåtet)
Jag - (Suckar och skakar på huvudet)
Mor - Kaktus-klubben då? (Ännu nöjdare och mer skrockande skratt)
Jag - (Reser mig och går)
Mor - NEJ VÄNTA! MASKROS-MÄSTARNA!
Jag - (Stänger dörren och flyr de hånande gapskrattet)

Jag tror att hon egentligen bara är rädd att jag ska skaffa ett bonsaiträd som jag kommer ta dö på.
Kanske har jag ärvt hennes förmåga att sköta om växter.
Plastic is fantastic som man brukar säga.

Allmänt / Life in general, En sådan som jag / Someone like me | Babbel, Mor, Överlevnad i små doser | | 5 kommentarer |

Antagligen alltid anträffbar.


Gör dig redo, sätt dig bekväm och överväg ifall du är med på att jag tänker dela med mig om mina något beklagande tankar kring dagens sociala faktorer.

Jag är trött på att alltid känna mig tvungen att svara när det ringer i telefonen.
Jag är trött på att alltid känna mig tvungen att kolla min mejl 20 gånger om dagen.
Jag är trött på att alltid känna mig tvungen att ge massor av anledningar till varför jag inte svarat på ett sms.

Det är inte klokt hur saker och ting fungerar i denna tid som vi lever i.
Är det verkligen männskligt att man ska vara tillgänglig för alla hela tiden?
Nej, detta leder till att folk skaffar sig ett enormt behov att ha kontroll över varandra.
Jag vet själv att jag blivit infekterad av det tankesättet ''Varför svarar inte den personen när jag ringer? Undviker hen mig eller har det hänt något allvarligt?''.

Detta har gjort att jag på senare tid börjat tänka att man kanske skall införskaffa sig en hemtelefon eller börja sätta ut telefontider då folk kan få tag i mig.

Jag har mer att säga kring detta och det går verkligen att fylla en bokserie om tankar som behandlar ämnet men det får nog vara tillräckligt för denna gång.

Allmänt / Life in general, Bitterheten själv / The sour side, En sådan som jag / Someone like me | Babbel, Filosofi, Missnöjd med vardagen | | Kommentera |

Lite löjligt kanske.


Jag har fått en slags ny besatthet.
Allvarligt skulle jag inte kalla det.
Fast nu börjar det bli lite löjligt.

Det finns en gräns för hur pass mycket man ska gå omkring och tänka på det här.
Nu tror säkert du att jag driver, eller att jag försöker vara rolig.
Nej, jag är seriös. 

Jag måste helt enkelt ha ett bonsaiträd.

Start